Någon slags årskrönika
Ett år går så fort. Det är bara en massa dagar, som följer på varandra. Veckorna flyter samman och vid årets slut känns början som igår.
Men ett år är en väldigt lång tid, när man ska skriva en årskrönika.
Vårvintern är en avlägsen plats någonstans i dimman av alla minnen. Jag minns att födelsedagen innebar terminsstart, som brukligt. Jag minns nya, friska tag i kokskåpet. Jag minns ommöblering.
Jag inhandlade en mjölkvisp med vilken jag tillrett många goda och skummiga chaitekoppar, varav en jag råkade hälla ut över min stackars macbook. Det hade kunnat bli årets drama, men turen svek mig inte och min dator fungerar fortfarande utan anmärkning.
Utbildningens första ordentliga produkt kom till: Kapsel - en lampskärm för avkoppling.
I samband med modelltillverkningen adderade jag även ett ärr till min hand. Ett vackert snitt på vänster pekfinger.
Min farfar dog på sitt 93:e år och på begravningen fick jag hälsa på hans färskaste barnbarnsbarn. Ljuvliga, små, bruna ögon och ett fast handslag. Generationerna avlöser varandra.
Förrutom hela två resor till Örnsköldsvik, blev det även en tur till Visby för att mildra min Elinsaknad.
Terminen avslutades med en ballongvisp och en ordentligt trasslig examensfest.
Sommaren var lat, men bjöd på utflykter till fjällen och Norge. Jag gav mig dessutom på en stor duk beväpnad med oljefärger och penslar, men stridslustan försvann och målningen är blott halvfärdig.
Hösten var slöstartad, men terminen inleddes med grupparbete tillsammans med Camilla och Dan och jag drogs med i farten. Resultatet blev en stor lampa.
Hösten innebar pumpasoppa, teckningar och trevliga, nya ettor på skolan. Bl. a. förstås.
I november åkte vi tvåor till Berlin för inspiration och lite designhistoria. Det var fantastiskt och väckte min reslusta. Jag började till och med känna för att bo utomlands igen.
Årets sista månad bjöd på mycket glögg, ljus och jullovslängtan. Disken fick stå länge och vänta på att jag skulle komma hem om kvällarna, för skolarbetet blev också gjort. Dessutom hölls en julmarknad även i år. Jag sålde om möjligt sämre, men slapp frysa.
Men ett år är en väldigt lång tid, när man ska skriva en årskrönika.
Vårvintern är en avlägsen plats någonstans i dimman av alla minnen. Jag minns att födelsedagen innebar terminsstart, som brukligt. Jag minns nya, friska tag i kokskåpet. Jag minns ommöblering.
Jag inhandlade en mjölkvisp med vilken jag tillrett många goda och skummiga chaitekoppar, varav en jag råkade hälla ut över min stackars macbook. Det hade kunnat bli årets drama, men turen svek mig inte och min dator fungerar fortfarande utan anmärkning.
Utbildningens första ordentliga produkt kom till: Kapsel - en lampskärm för avkoppling.
I samband med modelltillverkningen adderade jag även ett ärr till min hand. Ett vackert snitt på vänster pekfinger.
Min farfar dog på sitt 93:e år och på begravningen fick jag hälsa på hans färskaste barnbarnsbarn. Ljuvliga, små, bruna ögon och ett fast handslag. Generationerna avlöser varandra.
Förrutom hela två resor till Örnsköldsvik, blev det även en tur till Visby för att mildra min Elinsaknad.
Terminen avslutades med en ballongvisp och en ordentligt trasslig examensfest.
Sommaren var lat, men bjöd på utflykter till fjällen och Norge. Jag gav mig dessutom på en stor duk beväpnad med oljefärger och penslar, men stridslustan försvann och målningen är blott halvfärdig.
Hösten var slöstartad, men terminen inleddes med grupparbete tillsammans med Camilla och Dan och jag drogs med i farten. Resultatet blev en stor lampa.
Hösten innebar pumpasoppa, teckningar och trevliga, nya ettor på skolan. Bl. a. förstås.
I november åkte vi tvåor till Berlin för inspiration och lite designhistoria. Det var fantastiskt och väckte min reslusta. Jag började till och med känna för att bo utomlands igen.
Årets sista månad bjöd på mycket glögg, ljus och jullovslängtan. Disken fick stå länge och vänta på att jag skulle komma hem om kvällarna, för skolarbetet blev också gjort. Dessutom hölls en julmarknad även i år. Jag sålde om möjligt sämre, men slapp frysa.
Kommentarer
Trackback
