Snickeri
Vi har inlett vårt arbete: vi gör en stol. Av någon anledning har jag aldrig varit så intresserad av snickeri - träslöjden i grundskolan valdes snabbt bort till fördel av syslöjden - men nu börjar jag undra varför, jag som så gärna vill göra allt själv (fast det sällan blir av). Nu har jag upptäckt att man kan göra möbler och saker i trä!
Visst, jag får ibland en barnslig ton i rösten, men man blir barnslig när man blir förtjust.
Johanna och jag jobbar ihop och har skissat fram en ganska robust och fyrkantig stol. Shakersstolarna var ju sällan fyrkantiga, de var svarvade och smäckra, men vi tycker oss ändå vara inom ramarna för uppgiften.
Modellbygget (i skala 1:1, förresten) löper rätt väl. Vi har hyvlat, sågat och slipat alla bitar. Vi tyckte att vi låg väldigt bra till i tidsplanen, men sedan fick vi reda på att vi inte skulle kunna kexa ihop bitarna, utan att vi måste centrumplugga. Pust! Antar att jag borde förklara dessa termer lite innan jag fortsätter. När man kexar använder man en s.k. lamellfräs eller kexmaskin (gissa vilken benämning jag föredrar!) för att göra en skåra i varje bit, stoppar dit lim och fogar samman delarna med en liten kexliknande träbit (som sedan sväller av limmet och gör fogen stark och fin). När man centrumpluggar måste man borra hål, limma och stoppa träplugg i allt.
Vi har idag borrat 18 hål. 18 kvar. Dessa blir lite svårare, för de ska sitta i ändarna på långa pinnar och måste alltså borras med materialet stående. Svajigt!
När vi väl fått till hålen så återstår inte så mycket, egentligen. Då ska vi limma och plugga, sandpappra och fixa en snygg yta. Därefter blir det till att väva sits och ryggstöd.
(Okej, det var väl en del ändå.)
Visst, jag får ibland en barnslig ton i rösten, men man blir barnslig när man blir förtjust.
Johanna och jag jobbar ihop och har skissat fram en ganska robust och fyrkantig stol. Shakersstolarna var ju sällan fyrkantiga, de var svarvade och smäckra, men vi tycker oss ändå vara inom ramarna för uppgiften.
Modellbygget (i skala 1:1, förresten) löper rätt väl. Vi har hyvlat, sågat och slipat alla bitar. Vi tyckte att vi låg väldigt bra till i tidsplanen, men sedan fick vi reda på att vi inte skulle kunna kexa ihop bitarna, utan att vi måste centrumplugga. Pust! Antar att jag borde förklara dessa termer lite innan jag fortsätter. När man kexar använder man en s.k. lamellfräs eller kexmaskin (gissa vilken benämning jag föredrar!) för att göra en skåra i varje bit, stoppar dit lim och fogar samman delarna med en liten kexliknande träbit (som sedan sväller av limmet och gör fogen stark och fin). När man centrumpluggar måste man borra hål, limma och stoppa träplugg i allt.
Vi har idag borrat 18 hål. 18 kvar. Dessa blir lite svårare, för de ska sitta i ändarna på långa pinnar och måste alltså borras med materialet stående. Svajigt!
När vi väl fått till hålen så återstår inte så mycket, egentligen. Då ska vi limma och plugga, sandpappra och fixa en snygg yta. Därefter blir det till att väva sits och ryggstöd.
(Okej, det var väl en del ändå.)
Sätt i gång!
Jag borde verkligen, verkligen städa mitt rum! Oj, vad jag borde göra det! Men egentligen vill jag sitta och vara kreativ och tänka ut bra saker till julmarknaden. Problemet är att jag knappast kan vara särskilt kreativ i en så skitig och stökig miljö som det här. För mycket saker dödar tanken. Det finns inte plats!
Städa och tänka på samma gång? Ja!
Idag hade vi för övrigt endast kroki. Jag var ovanligt pigg (kanske för att jag unnat mig en halvtimme längre i sängen) och det gick bra i början, sen blev jag hungrig och tappade koncentrationen.
Städa och tänka på samma gång? Ja!
Idag hade vi för övrigt endast kroki. Jag var ovanligt pigg (kanske för att jag unnat mig en halvtimme längre i sängen) och det gick bra i början, sen blev jag hungrig och tappade koncentrationen.
Modellteknik: trä
Framför oss har vi två veckor med fokus på trä. Idag har vi besökt ett mindre snickeri och en fabrik som gör IKEAs köksluckor. Kul att komma ut lite och intressant att gå runt bland alla maskiner (och söta robotar), men det studiebesök som jag verkligen ser fram emot är Rydéns på torsdag. De gör kistor. Ja, såna som grävs ner.
Under nästa vecka ska vi göra en egen tolkning av en shaker-pinnstol. Ska bli roligt att se hur resultaten blir.
Imorgon har vi möte om julmarknaden vi kan få vara med på. Jag har börjat fundera på vad jag i så fall ska kränga och tankarna vandrar mest kring smycken. Det är sånt som folk nog gärna köper, förhållandevis lätt att få till snyggt och enkelt. Det vore jättekul att göra något i figursågat trä, men det kan vara lite väl ambitiöst. Det lutar åt något ready-made. Eller broderade filtpärlor.
Avslutningsvis, en smart lösning som jag hittade på Fun Forever. Vet tyvärr inte var de hittat den. Se den som en symbol för hur stökigt och i behov av förvaring mitt rum är.
Under nästa vecka ska vi göra en egen tolkning av en shaker-pinnstol. Ska bli roligt att se hur resultaten blir.
Imorgon har vi möte om julmarknaden vi kan få vara med på. Jag har börjat fundera på vad jag i så fall ska kränga och tankarna vandrar mest kring smycken. Det är sånt som folk nog gärna köper, förhållandevis lätt att få till snyggt och enkelt. Det vore jättekul att göra något i figursågat trä, men det kan vara lite väl ambitiöst. Det lutar åt något ready-made. Eller broderade filtpärlor.
Avslutningsvis, en smart lösning som jag hittade på Fun Forever. Vet tyvärr inte var de hittat den. Se den som en symbol för hur stökigt och i behov av förvaring mitt rum är.
Nya färger
Mitt färgprojekt börjar gå mot sitt slut. Imorgon ska jag skriva min analys och reflektion. Idag har jag gjort två nya varianter på en scen från varje film.
Flygattack i neutrala, molniga färger samt flygattack i charterkatalog.
Bleka, melankoliska rosor och mörka, olycksbådande rosor.
Varmt, färgglatt sovrum och skumt, mystiskt sovrum.
Flygattack i neutrala, molniga färger samt flygattack i charterkatalog.
Bleka, melankoliska rosor och mörka, olycksbådande rosor.
Varmt, färgglatt sovrum och skumt, mystiskt sovrum.
Färgprojekt
På torsdag ska det vara klart. Färgprojektet. Färg som stämningssättare i film. Jag är inte alls i fas med min tidsplan, men här är i alla fall mitt material. Tre scener från tre filmer.
Att återvända
Till helgen ska jag städa. Fast först ska jag inhandla lådor, tidskriftssamlare och krokar, så jag kan stuva undan alla saker som ligger framme och ordna upp mina garderober till de effektiva slukare de skulle kunna vara.
Så, ja. Just nu är jag fruktansvärt irriterad över alla prylar som ligger överallt! Vad behöver man allt till? Skrivbord och matbord ska vara tomma. Stolar ska inte vara täckta av kläder. På golvet ska bara möbler stå. Väskor och påsar och cykelkorgar ska absolut inte ta upp all plats i hallen. Prylar som bara är i vägen. Saker utan funktion kan dra någonstans.
Nej, det var inte riktigt sant. Jag hade en period när prydnadssaker var bannlysta, men den är över. Jag tror att det mest handlade om en motreaktion på min barndomsförtjusning i spetsgardiner, porslinsfigurer och gamla möbler. Som tonåring ratade jag allt detta. Det skulle vara modernt och stilrent. Inga fåniga krusiduller, favoritfärgen blev en mogen grön, istället för den tidigare så älskade lila.
Nu när jag är (någorlunda) vuxen och förståndig kan jag gå några steg tillbaka. Jag förstår idén med en prydnad. Den må vara i vägen, men trots allt är den inte helt oduglig. Den ger karaktär, den livar upp, den interagerar med andra föremål och förändrar kanske deras innebörd. Ett exempel skulle kunna vara en riktigt vräkig kandelaber (något den 8-åriga Sara skulle avguda och den 15-åriga skulle avsky). I rörigt rum med guldkantade ramar och sammetsgardiner skulle den smälta in och tillsammans med allt annat bygga upp en ganska prålig scen: allt skriker. Stod den däremot i en helt annan stilmiljö, skulle den bryta fram ur fonden och bli den där lite tokiga accenten. Det är inga nyheter precis.
Jag gillar alltså prydnader igen, i viss mån. Det handlar, som med så mycket annat, att veta när man ska sluta. Särskillt i ett så litet husrum som jag har. I nuläget känner jag inte att jag kan har några andra prydnader än ljusstakar (och de kan väl egentligen räknas som bruksföremål). Jag måste renodla min inredning lite.
Hur var det då med de där återvändande stegen mot barndomsstilen? Tja, så hemskt många steg är det nog inte. Porslinsfigurer dyker nog inte upp på många, många år och spetsgardinerna kan jag fortfarande inte förlika mig med, men lila har däremot gått ett segertåg. Jag har en fin, lila mössa för första gången på ett decenium.
Så, ja. Just nu är jag fruktansvärt irriterad över alla prylar som ligger överallt! Vad behöver man allt till? Skrivbord och matbord ska vara tomma. Stolar ska inte vara täckta av kläder. På golvet ska bara möbler stå. Väskor och påsar och cykelkorgar ska absolut inte ta upp all plats i hallen. Prylar som bara är i vägen. Saker utan funktion kan dra någonstans.
Nej, det var inte riktigt sant. Jag hade en period när prydnadssaker var bannlysta, men den är över. Jag tror att det mest handlade om en motreaktion på min barndomsförtjusning i spetsgardiner, porslinsfigurer och gamla möbler. Som tonåring ratade jag allt detta. Det skulle vara modernt och stilrent. Inga fåniga krusiduller, favoritfärgen blev en mogen grön, istället för den tidigare så älskade lila.
Nu när jag är (någorlunda) vuxen och förståndig kan jag gå några steg tillbaka. Jag förstår idén med en prydnad. Den må vara i vägen, men trots allt är den inte helt oduglig. Den ger karaktär, den livar upp, den interagerar med andra föremål och förändrar kanske deras innebörd. Ett exempel skulle kunna vara en riktigt vräkig kandelaber (något den 8-åriga Sara skulle avguda och den 15-åriga skulle avsky). I rörigt rum med guldkantade ramar och sammetsgardiner skulle den smälta in och tillsammans med allt annat bygga upp en ganska prålig scen: allt skriker. Stod den däremot i en helt annan stilmiljö, skulle den bryta fram ur fonden och bli den där lite tokiga accenten. Det är inga nyheter precis.
Jag gillar alltså prydnader igen, i viss mån. Det handlar, som med så mycket annat, att veta när man ska sluta. Särskillt i ett så litet husrum som jag har. I nuläget känner jag inte att jag kan har några andra prydnader än ljusstakar (och de kan väl egentligen räknas som bruksföremål). Jag måste renodla min inredning lite.
Hur var det då med de där återvändande stegen mot barndomsstilen? Tja, så hemskt många steg är det nog inte. Porslinsfigurer dyker nog inte upp på många, många år och spetsgardinerna kan jag fortfarande inte förlika mig med, men lila har däremot gått ett segertåg. Jag har en fin, lila mössa för första gången på ett decenium.
Nagelbaggar
Nu är workbooken till psykologin inlämnad. Jag bjuder bara på ett litet smakprov här: mina skalbaggar.
