Lite pretto igen

Jag borde verkligen, verkligen städa mitt rum! Oj, vad jag borde göra det! Men egentligen vill jag sitta och vara kreativ och tänka ut bra saker till julmarknaden. Problemet är att jag knappast kan vara särskilt kreativ i en så skitig och stökig miljö som det här. För mycket saker dödar tanken. Det finns inte plats!

Städa och tänka på samma gång? Ja!

Idag hade vi för övrigt endast kroki. Jag var ovanligt pigg (kanske för att jag unnat mig en halvtimme längre i sängen) och det gick bra i början, sen blev jag hungrig och tappade koncentrationen.

Framför oss har vi två veckor med fokus på trä. Idag har vi besökt ett mindre snickeri och en fabrik som gör IKEAs köksluckor. Kul att komma ut lite och intressant att gå runt bland alla maskiner (och söta robotar), men det studiebesök som jag verkligen ser fram emot är Rydéns på torsdag. De gör kistor. Ja, såna som grävs ner.

Under nästa vecka ska vi göra en egen tolkning av en shaker-pinnstol. Ska bli roligt att se hur resultaten blir.

Imorgon har vi möte om julmarknaden vi kan få vara med på. Jag har börjat fundera på vad jag i så fall ska kränga och tankarna vandrar mest kring smycken. Det är sånt som folk nog gärna köper, förhållandevis lätt att få till snyggt och enkelt. Det vore jättekul att göra något i figursågat trä, men det kan vara lite väl ambitiöst. Det lutar åt något ready-made. Eller broderade filtpärlor.

Avslutningsvis, en smart lösning som jag hittade på Fun Forever. Vet tyvärr inte var de hittat den. Se den som en symbol för hur stökigt och i behov av förvaring mitt rum är.

Nu är workbooken till psykologin inlämnad. Jag bjuder bara på ett litet smakprov här: mina skalbaggar.

Gjorde en liten skalbagge och en fluga av bl. a. lösnaglar. Målade med akrylfärg, men det hade blivit så mycket bättre med nagellack. Undrar om jag ska köpa det, eller om det är slöseri med tanke på att jag inte använder det annars.

Hade annars inte så mycket att göra idag. Känns konstigt att nästan vara klar så här långt före redovisningen.

Jag konstaterade det idag: det senaste året har jag faktiskt växt upp lite. Med det vill jag inte lova att jag inte kommer att sitta och slita kvällen innan inlämning igen, men hittills har min planering faktiskt hållit.

Arbetet har flytit på även idag. Började med att göra en liten figur i lera. Förstod inte riktigt uppgiften, märkte jag, när ett studiebesök från Vitryssland frågade vad jag höll på med. De frågade en massa invecklade frågor och jag satt som ett frågetecken. Jag är nybörjare än så länge, märker ni.

Jag har inte så många uppgifter kvar att göra, bl. a. en rätt rolig uppgift som går ut på att av några föremål bygga något nytt och på så sätt ge dem en helt ny innebörd. Jag funderar lite på att göra skalbaggar och insekter av lösnaglar och lösögonfransar och liknande skönhetsmaterial. Det blir lite av en motsägelse.


Fantastiskt fina fotografier finns hos Martin Klimas - jag gillar särskilt kungfu-bilderna.

Jag är på så bra humör, så glad och peppad (fast jag har en smula huvudvärk). Psykologiredovisningen är på tisdag, jag har mycket att göra, men jag känner mig inte så stressad. Istället kommer jag på en hel del idéer och tycker att det är roligt att jobba med uppgifterna. Är det sant att det vänder? Min slöhet och passiva optimism ("ja ja, det löser sig", "det här duger", "äsch") tynar långsamt bort, till fördel för min hittills så undertryckta och desperata drift att göra något som jag blir genuint nöjd med. Är det sant? (Nja, jag måste nog slåss lite för det...)

Jag har alltid känt att jag inte riktigt når fram till visioner jag har i hjärnan, men idag känns det som att kopplingarna kan komma att klicka. Jag tror att jag blir mindre och mindre rädd för att göra fel, göra dåligt och göra halvdant. Som ett resultat av det gör jag mer rätt, bättre och mer genomtänkt. Jag kan fortfarande inte göra de analyser och dra de slutsatser jag skulle vilja (jag anar dem, men jag kan inte greppa dem), men någon gång kanske jag kan. Vad glad jag kommer att bli då.

Nu ska jag diska.

Började dagen med kroki. Jag börjar repa mig! Kände mig fruktansvärt ringrostig och trög förra veckan, men idag (vår andra session) var det lite mer driv i pennan. Det är så kul.

Satte mig så för att formulera mitt stundande färgprojekt. Till en början satt jag bara och stirrade på tangentbordet, slängde hjälplösa blickar kring mig, men tog mig så att säga i kragen och gick över i automatiskt läge: bara skriv, tänk inte. Blev rätt belåten, men vi får väl se vad Ivar och Susanne säger på handledningen.

Nu måste jag rikta in mig på psykologiuppgifterna. Redovisning på tisdag och jag har inte börjat. Hade funderat på att göra något fritt arbete, eftersom jag gjorde merparten av uppgifterna förra året, men jag klarar inte av att hitta på något och genomföra det på den här tiden. Jag får helt enkelt se till att resultaten blir bättre än förra året (inte alldeles omöjligt...) och kanske göra någon slags utveckling.