Lite pretto igen

Jag är på så bra humör, så glad och peppad (fast jag har en smula huvudvärk). Psykologiredovisningen är på tisdag, jag har mycket att göra, men jag känner mig inte så stressad. Istället kommer jag på en hel del idéer och tycker att det är roligt att jobba med uppgifterna. Är det sant att det vänder? Min slöhet och passiva optimism ("ja ja, det löser sig", "det här duger", "äsch") tynar långsamt bort, till fördel för min hittills så undertryckta och desperata drift att göra något som jag blir genuint nöjd med. Är det sant? (Nja, jag måste nog slåss lite för det...)

Jag har alltid känt att jag inte riktigt når fram till visioner jag har i hjärnan, men idag känns det som att kopplingarna kan komma att klicka. Jag tror att jag blir mindre och mindre rädd för att göra fel, göra dåligt och göra halvdant. Som ett resultat av det gör jag mer rätt, bättre och mer genomtänkt. Jag kan fortfarande inte göra de analyser och dra de slutsatser jag skulle vilja (jag anar dem, men jag kan inte greppa dem), men någon gång kanske jag kan. Vad glad jag kommer att bli då.

Nu ska jag diska.