Lite pretto igen

Nu var det länge sedan jag skrev något och de få som kollade här då och då kanske har gett upp, men det här blir om inte annat en lite överraskning om de råkar komma tillbaka.

Här om dagen lämnade jag in slutuppgiften i min kurs i "Textil digital design". På slutet jobbade vi i dyra program med hårdvarulås (dvs. inget som är aktuellt att leka med själv hemma), där man t ex kunde simulera vävar. Här är några vävar jag gjorde:

Innehållsförteckning:
Bladspenat, gröna sojabönor, kronärtskockshjärtan, halloumi, vitlök, tomatpuré, tagliatelle.

 

Jag tänkte väl mig en grand finale på glasdesignkursen. Lampan klar, presentation gjord, workbook inlämnad - ett ärr på detta? Ja tack!

Nej, allvarligt talat. Jag tänkte såga till mina två första prototyper, de jag inte lämnade iväg till proffset i skogen. Tänkte göra hängande lampor, men glaset sprack i min hand och skar in i långfingret.

Det var inget drömscenario, men så här i efterhand var det intressant att se hur jag reagerade - jag stängde av sågen (först kylvattnet, sedan sågklingan), sköljde av handen, sa till de andra att nu måste jag till akuten - hämta Ole, tog emot utsträckta sårtvättsservetter, tog emot papper, höll handen högt, svor, bad om min kappa, fick min väska, travade iväg. Det var skönt att få veta att jag verkar vara den typ som är lugn och håller mig på fötterna när det gäller. Sen att jag snyftade var väl en annan sak, jag var ganska orolig för min fingertopp. Älskade fingertopp!

De sydde ihop med tre stygn och satte en tejpbit på sidan, la på kompress. Sedan kröntes härligheten med en vadderad fingertuta som mer än fördubblade fingrets tjocklek. Det är otroligt klumpigt, men påminner mig om att vara lite försiktig med fingret.

Nu ska jag äta lite choklad och sedan sova!

En vansinnig förkylning kastade sig över mig, klängde fast. Blev lite sinkad, men nu börjar det ändå närma sig ett slutresultat.

Vad tror vi om lampfästet?

På måndag börjar våra mästerblåsare att blåsa. De sista förberedelserna pågår och drejskivan i gipsrummet går runt, runt, runt, runt. Gipsformar ska de flesta av oss göra: först gjuta en cylinder av gips på drejskivan, låta den bli lagom stadig, sedan skrapa av med en mall, så allt som återstår är formen vi vill att glaset ska ha; själva formen gjuts sedan runt detta gipsstycke.

Att dreja fram min lampa i halvhårt gips gick inte för mig. Den var för stor! Gipset hann härda alltför mycket och mallen var för vek och gänglig. Jag tänkte "grönskum", jag tänkte "svarven", jag tänkte "bagatell".

Trodde jag ja... lampan visade sig för stor för svarven också. För stor för den stora svarven. Svarvstålet kom åt fint i ena änden av stycket, men lampans tjocka mage isolerade resten. Nära att ge upp, svor jag några meningar, tog en kopp te, bet ihop och fortsatte. För hand.

Det gick, över förväntan. Imorgon återstår spackling, sedan är jag halvvägs till en gipsform!



Jag tog med min hand som referensmått: 166 mm från handled till långfingerspets.

Kantigt eller runt? Personligen gillar jag den runda - tror jag. Jag börjar bli formblind nu, ska gå och diska istället.

Jag blir lite inspirerad av hur mina pappersmodeller ser ut och funderar lite på optik.

Idag har jag klippt ut pappersmodeller för att få någon aning om storlek och form.
Testade lite olika former, men fastnade för den ovan. Den är både fotogenlampa och eldsflamma/brasa.

Imorgon åker vi till Finland. Tänkte bara uppdatera lite här innan jag går och lägger mig, eftersom vi är borta tills på lördag.

Lampor var lite av Pukeberg glasbruks specialitet. Därför tyckte jag att det var en god idé att hämta lite inspiration från de lampor och lampglas som producerats där. Har för närvarande fastnat för fotogenlampsglas.



Jag kom fram till någon slags kompromiss mellan den klassiska fotogenlampan och... något annat (ursäkta, jag är ganska trött och inte så uttrycksfull).



Jag funderar också på att göra några olika varianter. Inte bara i olika färg, utan kanske för olika situationer.

Jag försöker mig på ett nytt angreppssätt. Jag släpper fram mitt språk. Jag använder det, utan koppel och munkorg, i min designprocess. Skriver av mig, bygger en berättelse som grund i projektet.

På samma sätt ska jag släppa fram min egen estetik, min egen smak, min personlighet. På dessa lampor ska man se att det är jag som gjort dem - sådan matte, sådan hund. Därav namnet: Magda, mitt alter ego.

Nu i helgen hade vi vernissage. Vi ställer ut vår första omgång från glashyttan. Bilder har efterfrågats, så här följer några.


Min "skogsgraal" t.v. Graal är en teknik som innebär att glasskikt i olika färg läggs på varandra, blåses upp till en avlång bubbla och får kallna. Därefter sandblästrar eller graverar man ett mönster, dvs. tar bort den yttre färgen här och var. Glaset värms sedan upp igen och man blåser upp det till den slutgiltiga formen. Min graal består av ett inre skikt av blått och grönt glas och ett yttre av svart glas. Ljuset på utställningen är inte så fotogeniskt, så bättre studiobilder får komma senare. (T.h. Danas "Tipsy bowls")


Här tänker jag mig tulpaner. Vad tror ni?


Litet experiment med pulverfärg. En grov, knottrig struktur bildas om man inte bränner in pulvret helt. Bättre bilder utlovas senare.

Men nu mina vänner... hjälp mig! Hur namnger man saker?

Sommaren. På våren ser jag den som en underbar, vidsträckt hägring. En tid för allt. Jag ritar upp planer och projekt, men när solen ligger på blir jag lat och långsam. Som vanligt har jag inte alls gjort så mycket som jag planerat. Jag har läst en del böcker och löst korsord, byggt ett bord och skissat på lampor.

Nu närmar sig hösten - en höjdpunkt för garderoben (med risk för att låta som en modebloggerska). Mössor och sjalar och koftor. Stickat och strumpbyxor.

Jag har också börjat samla på mig höstmusik. Än så länge har jag två låtar.

Två lock i ett...

Men hur gör man med det när allt är nedpackat?