Lite pretto igen

Jag kände mig vilsen. Hade tappat tron på mitt projekt. Möbelmässan kändes ett himmelrike jag aldrig skulle nå.

Stirrade på bilderna från Carl Larssongården. Svor över att jag valt den möbel jag valt att utgå ifrån, slagbordet vid fönstret, och tänkte att det inte kunde bli något nytt av det, att det bara kunde bli förutsägbara kopior. Hade trevande bestämt att jag skulle göra ett nattygsbord, men det kändes mer som ett tvång än en skaparglädje.

Framåt eftermiddagen var jag resignerad. "Okej, det blir inget gjort idag. Kanske inte imorgon heller. Eller dagen efter det." Projektet kändes meningslöst och tråkigt. Började håglöst bläddra bland skisser, papper och böcker.

"Detta rum är Lättjans Tempel." Jag stannade upp, läste klentroget om - att hitta inspirationen kändes så avlägset och orealistiskt, men det var sant: som en hjälp från ovan var den där. "Detta rum är Lättjans Tempel", röt Carl förmanande från andra sidan. Med ens gick det upp för mig hur bordet stod i rummet som ett altare i en kyrka. Rakt fram, upphöjt och inramat av en kantig altarring. En uppenbarelse! Jag skulle göra ett altare till detta tempel.

Från kaffekopp till gryta.

Det är lätt att lata sig,

• när det spöregnar ute och man inte har några tider att passa.

• även fast det finns en del att göra - att packa upp de sista flyttlådorna som i två veckor stått bortglömda i ett hörn, gå ut med soporna, städa, tvätta och rensa i garderoben.

Inomhusluften gör mig allt annat än handlingskraftig. Jag behöver börja skolan igen. Få rutiner. Långsamt bygga upp en sedan länge förlorad diciplin. Tvingas ut även i det värsta väder.

Utsikten från min nya lägenhet, genom min vindskupa och enda fönster, är höga trädstammar och lövverk. Mellan grenarna skymtar det rosa huset som rymmer folktandvården. Till detta trafiken som brusar förbi på gatan nedanför, som ett sus jag gärna hade sett i löven istället. Men nej, trafiken stör mig inte egentligen, inte med stängt fönster.

Tio flyttkartonger står staplade längs väggen. Jag har inte idats ta itu med dem. De innehåller mest saker jag inte vet var jag ska ställa, lägga, förvara, trots att min nyinköpta hurts (Vika alex) är i princip tom, plastlådorna (Samla) ovanpå garderoberna likaså. Det jag lägger där, ska vara saker som är godkända, sådant jag behöver. Ingen tillfällighetsförvaring! Saker jag ändå inte behöver, det åker ut, direkt från flyttkartong till sopsäck. Ber jag i en stilla bön. Snälla Snälla Sara, börja inte lägga saker på hög. Ut med det nu.

Jag har sagt att jag ska rensa ut bland skorna mina. Jag ska gå igenom alla klädesplagg och det jag inte blivit använt det senaste året, det åker. Kanske det senaste halvåret?

Hårda regler. Kommer jag att klara det? Kommer flyttkartongerna bli urplockade? Se själv i nästa spännande avsnitt.

Simon snarkar på golvet. Min dator spinner i mitt knä. Det regnar och blåser ute, jag är på vippen att bli förkyld. Sommarförkylningar. De brukar ju hålla i sig. Vet inte om jag ska skynda på den eller kämpa emot.

Entonigt, välbekant tutande. Jag väntar. Det knastrar till och en röst når mig. En millisekund tänker jag "bingo!" och förbereder mig att leverera mitt namn och ärende, men sedan inser jag att rösten är lika mekanisk som tutandet. Den talar tydligt och platt, utan förväntan i tonen - det enda svar den väntar sig är en etta eller tvåa. Jag ger den en tvåa, varpå en ny röst flikar in att jag ska vara vänlig att vänta. Tutandet fortsätter, säger vänta, vänta, vänta.

Efter ett tag knastrar det till igen, tutandet gör ett litet uppehåll och framför mig ser jag hur jag liksom spurtar mot mållinjen. Sedan hör jag inget mer. Ekande tomt i luren.


I 40 minuter satt jag och kämpade för Kalmarhems gunst. Telefonkön slutade gång på gång i intet. Ibland kom jag inte ens fram till telefonsvararen. Jag önskade att jag befunnit mig på plats, med en kölapp i handen, synlig och svår att ignorera. Inte en anonym signal i ledningsgyttret.

Rapport och projekt klart. Nu återstår bara att korka upp champagnen och det är bara roligt.

Nu kan jag utgivningsår på flera böcker utantill. Källhänvisningarna går som på räls.

Uppsatsen har idag utökats med lite teori, lite metodsnack och en analys. Jag har tänkt skriva den så färdig jag bara kan nu i helgen. Har suttit mest hela dagen idag, så nu är jag ganska mör. Tänkte bara uppdatera er om projektet innan jag smiter undan till soffan (dvs. sängen i bäddat tillstånd) för att se på film och äta kladdkaka.

Som ni vet, antar jag, försöker jag ta fram en produkt som underlättar avkoppling i stressade situationer. Jag har kommit fram till att det ska vara något som fungerar som en slags lista eller en talad loggbok. Jag har en vision... men jag vill hålla på den lite till.

Jag skriver uppsats. Det går långsamt framåt, men jag gillar det. Jobbigt att ett projekt ska göras samtidigt bara... handledning imorgon - vad har jag gjort sedan sist?

Det är det här med koncentrationen.
Och det enfaldiga i att tro att man kan jobba hemifrån.
Till viss del också tvekan inför uppgiften - är det rätt riktning, liksom?

Nej, jag får rycka upp mig. Tvätta håret och gå till biblioteket. Så får det bli.

Jag har kommit in i projektet och jag älskar det! Jag får små euforikänslor av att jobba med det. Det är intressant och det finns så många ingångar. Har än så länge bara intervjuat två personer om stress och avkoppling, men idéerna flödar. Underbart! Det är något avkopplande i att jobba med det här. Jag har inte gott om tid, men jag är inte stressad.

Ska skriva klart mina reflektioner, sedan ska jag äta lunch, låna bok, jobba vidare.

Ikväll blir det förhoppningsvis brasa nere i Kalmarsundsparken och någon öl på Söderport, sedan måste jag packa för Norrköpingsvistelse i helgen.

Idag: årets första utomhusglass.

Det hände på perrongen i Nybro, under gassande sol, i väntan på ett försenat tåg.

Det har varit sommar nu några dagar. Jag är helt utmattad av värmen.

Jaha, idag har jag spenderat eftermiddagen på stan, tappert shoppande. Försökt, dvs. Försökt, försökt, försökt. Jag har ett sånt behov av nya kläder att det finns inte... resultatet? Ett par shorts (faktiskt, tro det eller ej, de ska sitta på mig) och ett par solglas att sätta på glasögonen. Jag behövde verkligen en kjol och/eller en klänning, men det fanns inget som passade. Jag får ta och rita mönster och sy i helgen, helt enkelt.

Nu ska jag gå och köpa mat (och tandkräm och toapapper och tvättmedel) och sedan ska jag ha mys och hemmakväll i protest mot gårdsfesten som väl kommer att larma hela natten.

Imorgon klockan 12 ska den vara inlämnad. Jag ska ha specificerat syfte och bakgrund, tidsplan och metoder, användare och projektrubrik. Vid skrivande stund vet jag inget av detta.

Projektet har att göra med en "interaktionsartefakt i rumslig kontext". Tjusiga ord, men jag har föga aning vad jag ska göra med dem.


Här är en fin idé till vattekokare, som någon annan gjort.

Re-bicycle by Johanna Nilsson, Jimmy Sioutas, Sara Näslund

Nej, jag är inte på väg att börja trendblogga, men personligen känner jag starkt för idén.

Karin åkte hem vid lunchtid (efter en mycket trevlig helg). Jag tänkte att jag skulle ta en söndagspromenad i det vackra vädret, men bestämde att jag skulle gå hem och läsa lite först. Så gjorde jag och mer därtill - jag somnade och sov i minst en timme (jag skyller på sommartiden).

Som vanligt efter dagliga sovsessioner mådde jag kasst och hade ingen lust alls att gå ut, men insåg att det var precis det jag behövde. Jag gick längs vattnet i Kalmarsundsparken, satte mig på en parkbänk och lät våren lysa i mitt ansikte. Tänkte att en termos med lite te och en bok skulle vara fint. Jag måste köpa en termos! Förra helgen gjorde jag något slags arrangemang med en måttbägare med lock och vetekudde, som fungerade, men det var ju lite bökigt, som ni kan förstå.


Jag längtar efter att börja med projekt i skolan. Vi har bara haft småkurser hittills den här terminen och nu ser jag verkligen fram emot att få fördjupa mig i något ordentligt. Jag har börjat skissa smått på små sidan-av-projekt och ska börja göra lite research om elpianon. Jag tycker att de kan finnas lite formgivningsarbete att göra på det området. Andra idéer på mindre projekt mottas gärna.

... men jag lovar, det är slumpartat och ofrivilligt: Johanna och jag i Barometern

http://www.vibbkalmar.se/pa-stan/2009/03/15/vibb-streetstyle/

Typiskt att det var en så svart dag... jag måste sticka färdigt min turkosa sjal.